Torpet Rösjön

Foto. Carl Jansson

Fotograferat från järnvägen. Vägen fortsätter till höger mot Lövnäs.
Foto. Carl Jansson

Rösjön fick sina första boende i början av 1800-talet, troligen 1806. Det var torparen Gustaf Gustafsson, född 1771 i Frustuna, och hans hustru Brita Nilsdotter, född 1757 i Vårdinge. Till att börja med bodde endast sonen Carl Petter, född 1801 i Frustuna,med föräldrarna. Men senare flyttade Britas dotter med barn in. Gustaf och Brita bodde kvar då torparen Anders Olofsson medfamilj flyttade in 1830 från Gåsängen. De flyttade vidare 1832 och ersattes av Anders Ersson med familj från Hjortsberga.Brita Nilsdotter dog 1835 men Gustaf bodde kvar.

1838 kom drängen Carl Fredrik Larsson med hustru Anna Stina Jönsdotter från Högfors till Rösjön. De bodde kvar till 1843.Då hade torparen Lars Nordström, född 1789 på Mörkö, och hans hustru Catharina Jönsdotter, född 1785, bott där sedan 1842.Ytterligare barn och barnbarn flyttade in och ut under åren 1842 -1850. Gustaf Gustafsson flyttade till fattighuset i Mölnbo 1846.1851 flyttade Carolina Nordström, dotter till Lars, från Gåsinge tillbaka till Rösjön med make Carl Lundkvist. De bodde ensamma med sina tre barn som senare blev fem.1852 kom Lars Nordström och Carolina Jönsdotter tillbaka. Carolina dog 1856. Troligen bodde en syster till Carl hos dem 1857-58. Lars Nordström dog 1870.Västra stambanan byggdes mellan 1856 och 1862. Den drogs nära Rösjöstugan och var enkelspårig. Först under 1900-talet blev det dubbelspår och elektrifiering.

Foto. Carl Jansson

Till höger mot Mölnbo syns banvaktstugan (Högfors)

1874 flyttade Carl och Carolinas dotter in med man och ett barn. 1877 flyttade de till Mölnbos Båtsmanstorp med sina två barn Carl August och Augusta Charlotta. Anna Charlotta kom tillbaka till Rösjön 1885 med make, Carl Johan Hallberg och ett barn. 1888 lämnade samtliga i familjen Lundqvist Rösjön. Nu kom arrendatorn Nils Bengtsson, född i Ronneby 1836, och hustrun Alberta Wilhelmina Lindberg, född 1841 i Ripsa, med son Nils Alvar i stället. Den 2 juli 1899 dog Nils. Änkan övertog arrendet e.En piga fanns under något år. Nils Alvar blev skogsskötare på Bettna skogsskola, arbetade i Jämtland men fanns kvar i hfl 1906-10 trots att han stod som utflyttad 1898.

I november 1908 kom Frans Gustaf Jansson, född 1865 och Hulda Fredrika Lundberg, född 1871, båda födda i Vårdinge, med fyra barn, Karl Gustaf f. 1900*, August Matteus f. 1901, Märta Fredrika f. 1904, Johan Erik f. 1907. De kom från Hagstugan. Senare föddes två barn till, Axel Emanuel 1912 och Mimmi Viktoria 1914. I hfl 1917- 21 står Frans Gustaf som f.d. torpare lägenhetsägare. Rösjön avstyckades 1909 så han kunde köpa gården som därefter kallas småbruk.

Alberta Wilhelmina flyttade till sin son i Hammerdal i Jämtland 79 år gammal 1920. 1932 dog Frans Gustaf och änkan Hulda Fredrika övertog gården och flyttade 1942. Barnen flyttade successivt men Axel Emanuel kom tillbaka 1937 med hustru Hedvig Maria Teresia Eriksson (kallad Mimmi), född 1914 i Floda. De flyttade 12 april 1945 till Floda, eftersom Ragnar Österdahl köpt fastigheten. Han lät bygga sitt hus på det som nu är tomt 7:32. *Karl (Carl) bosatte sig i Mölnbo och drev radio- och fotoaffär nära järnvägsstationen. Han kallades ”Foto-Kalle” och fotograferade mycket. Hans son Gunnar har sammanställt en del av Carls anteckningar, sök Carl Janssom Mölnbo. Med Gunnars tillåtelse citeras texten om Rösjön.

På våren 1908 blev det bestämt att far skulle arrendera torpet Rösjön. … Tillträdesdagen var den 14 mars, men då var det så mycket snö att det ansågs omöjligt att komma till Rösjön. Flyttningen skedde den 31 mars samma år. Far fick låna 2 par oxar med skrindor och en extra körkarl vid Sund som då var utställningsplats för denna del av Hjortsberga. Vi lastade på alla möbler och mor fick sitta på lasset med bror Erik som då var 6 månader gammal. Jag och bror August fick gå efter för att ej bli frusna. Jag hade fått lov från skolan för flyttningen. Färden gick via Sund, där det ena paret oxar byttes ut mot ett annat, varför vet jag inte. Sedan åkte vi genom Mölnbo och komma till backen vid nuvarande Solhem tog föret slut på vägen, vi fick köra ut på gräset och på så sätt komma upp för den snöfria backen. När vi passerade kullen där målare Bergstrand med fru Hulda bodde, såg hon vårt ekipage, hon skyndade järnvägen upp till Rösjön och letade reda på lite ved och tände i köksspisen. Sedan gick hon ut i ladugården efter en kvast och började sopa spindelväv från fönster och tak i stugan. Sedan minns jag ej mer av den dagen.

Dagen efter flyttningen skulle jag till skolan igen, far följde mig till Hagfors, vi gick järnvägen. Vid Hagfors fick jag sällskap med Lydia Jansson. Hon hade alltid en flaska mjölk som hon lämnade till skräddare Eriksson vid Landsborg. Hjälpte henne bara, minns jag. … Far började arbeta vid järnvägen rätt snart efter det vi flyttat till Rösjön. … Barndomstiden vid Rösjön som jag minns den, gick mest i fattigdomens tecken. Några nya kläder voro sällsynta, man fick slita på vad andra kasserat. Även matfrågan var besvärlig, visserligen gav torpet en del till födan men en del måste ju köpas. Far blev väl skuldsatt när han övertog en gammal ko och en häst från Hjortsberga. Skolsmörgåsarna bestod av grovt smaklöst bröd med ett tunt lager margarin på. Hände det någon gång att brödet tog slut kunde jag få en 5-öring för att köpa en 5-öres limpa hos Klaes Johnsson. Eller kanske några kubbar, den dagen var det festmåltid i skolan.

En gång kom en luffare och ville ha nattlogi, han fick ligga på köksgolvet. Den kvällen åt vi kall potatis som vi doppade i salt och drack skummjölk till. Dagen efter gick luffaren till Mölnbo och talade om hur uselt det var vid Rösjön. Det blev en insamling och någon kom upp med lite matvaror.

Ett år gick det scharlakansfeber i socknen. Vi var sjuka alla utom far och mor, jag var nog mest illa däran, mor sa att jag yrade på nätterna. … Far ringde doktorn i Gnesta, så vi fick medicin, närmaste telefon fanns vid rättarbostaden i Stenby, de vågade inte släppa in far utan han stod utanför ett fönster och bad dem ringa, vi hade fri läkarvård från Hjortsberga gård. Sedan kom en man och skulle desinficera stugan för smittans skull. … den natten fick vi sova hos farmor uppe på vinden.

En händelse jag aldrig glömmer var när fru Hulda Bergstrand kom upp till Rösjön med lite smakfläsk, de hade slaktat en gris. Hon vågade inte gå in för smittans skull utan lade paketet på vår brevlåda vid järnvägen. Fläsket var alldeles färskt och jag glömmer aldrig hur gott det smakade, vi var vana vid saltat och gammalt fläsk.

Sedan far övertog Rösjön flyttade farmor från Söderåby vid Hjortsberga till Rösjön, hon hade en liten kammare på vinden. … Farmor var gammal trotjänare, hade haft torpet Bergholm vid Bergasjön. När vi kom till Rösjön bodde det en gammal änka i vindskammaren, hon hette Bengtsson och var änka efter en rättare vid Balsberga, han fick torpet som förläning av dåvarande ägaren jägmästare Cedergren. När fru Bengtsson blev ensam med sin son Alvar som läste till skogvaktare fick torpet förfalla. När farmor flyttade till Rösjön skulle hon få en halv liter mjölk om dagen som far skulle leverera och debitera Hjortsberga Gård. Arrendet för Rösjön var de första fem åren 12.50 i månaden och skulle betalas vid månadsräkningen, den första tisdagen efter Gnesta marknad. Efter fem år höjdes arrendet till 16.50 i månaden.

Det var AB Mejerigårdarna som ägde Hjortsberga och Balsberga. Förvaltare var J. G. Gustavsson, han härskade nästan som en kung över sina undersåtar. I fars kontrakt stod att han skulle odla minst ett halvt tunnland rotfrukter. Vid Rösjön fanns en rätt stor trädgård med gamla äppel och päronträd, ett buskage med krikon och ganska många röda och svarta vinbärsbuskar.

Närmaste granne var banvaktstugan. I hfl 1906 – 10 nr 41, hfl 1911 – 16 nr 49, hfl 1917 – 34 nr 495. Banvakt 1910 – 1934 var Wilhelm Albin Karlsson bror till Jenny Karlsson i Lövnäs.

Ragnar Österdal lät bygga sitt hus på det som nu är tomt 7:32 och därför drogs vägen om i kurvan. Oskar Karlsson i Lövnäs glasade in verandan. Österdahl frågade inte hur mycket Oskar ville få betalt, utan lade tre enkronor på köksbordet hos Oskar, när han var i Lövnässtugan för att låna telefon. Oscar lade sin hand på pengarna och föste ner dem på golvet till barnbarnen ”här har ni glin”. Telefonsamtalen betalade han inte alltid för.

1945-46 flyttade vägarbetaren Johan Gottfrid Johanssson, född 1886 i Bälinge, in i Rösjön med sin hustru Elsa Elisabeth Olsson, född 1886 i Vagnhärad. Eventuellt övertog Johan djuren från Axel. De hade ardennern Max, en brun och en svart-vit ko, gris och höns. I februari 1947 skrev Johan arrendeavtal med Oskar i Lövnäs, där Johan skulle få bruka Lövnäs åkrar och använda logen för hö. Avtalet löpte från 14 mars t947 till 14 mars 1952 till en kostnad av 75 kr/år. Oskar skulle få köpa mjölk för 27 öre litern. Flera barnbarn i Lövnäs hämtade därför mjölk varje vecka under sommarloven och kanske köptes också ägg av Elsa.

Deras dotter Sylvia, med dotterdotter Vanja, har några i både Rösjön och Lövnäs minne av, då de besökte Sylvias föräldrar på somrarna. Johan och Elsa arrenderade gården till 1960 då de flyttade till pensionärshemmet i Mölnbo

I mitten på 1950-talet flyttade lantarbetaren Roland Segerhjelm med fru Inga-Britt in på övervåningen. Roland hade då fött upp kaniner vid Rösjön redan medan han bodde vid Mora i Järna. De flyttade med sina två barn till Solvik 1959.

Nils Sörlin och Ragnar Österdahl arbetade på Arenco och det var därför Nils hamnade i området i början av 1950-talet. Då köpte även Siv och Stig Nordfeldt sin tomt och båda fastigheterna fick lagfart 1953. Nils var mest intresserad av att odla grönsaker och rotfrukter. Han var inte intresserad att sköta om sitt hus, så det såg ut som ett grått kråkslott. Det var när Rolf Blomqvist köpte tomten som det blev stil på huset.

Förslag till byggnadsplan för fastigheterna Balsberga småbruk 7:4, 7:5, 7:6 m.fl. i Vårdinge socken upprättades i januari 1959 och reviderades i december 1960 av lantmätare Robin Melander. Grundkartan upprättad år 1956 av distriktslantmätare A.F. Sandberg.

Ytterligare tomter började säljas i området 1962 och det var Rydén Consulting som skötte försäljningen. 1965 bildades Rösjöns Tomtägareförening och allmänningen Balsberga småbruk 7:6 ville föreningen ta över. Rydén Consulting släppte inte allmänningen utan hotade att hyra ut allmänningen till uppställningsplats för husvagnar.

1968 blev det en överenskommelse med Rydén att RT skulle få köpa allmänningen för en summa, så varje tomtägare fick betala 300 kronor och 1969 köpte RT Balsberga småbruk 7:6 av Rydén Consulting. Varje tomtägare fick ett andelsbevis som ägare av Balsberga småbruk 7:6. Balsberga småbruk ändrades så småningom till att bara heta Balsberga.

Kuriosa om området.

Sjöstugan:
1969 skänkte Österdahl Sjöstugan (7:6) till RT som på sommaren började att hyra ut den. Österdahl hade haft en fundering på att flytta Sjöstugan med helikopter till udden som Anders Rydahl och Roger Ohlsson senare köpte. Hans dotter skulle få den tomten men var inte intresserad. Försäkringen blev också för dyr så Österdahl lade ner projektet och stugan blev kvar på sin nuvarande plats.

Badplatsen:
RT har en fin badplats vid Stensjön. Där har föreningen kostat på en trampolin samt sand vid badet. Trampolinen har bytts ut några gånger för att den har gått sönder när den använts. Vid badplatsen byggdes en dansbana på 1960-talet.

Midsommar:
På midsomrarna ordnade RT så att barn och föräldrar klädde midsommarstången och reste den på ängen framför tomt 7:7. Det fanns mycket barn i området på 1960 och 1970 talet. Sedan blev det dans kring midsommarstången
till musik från bandspelare. Ibland hade RT anlitat en person som spelade dragspel. De som ville sjöng med under dansen. Efter dansen blev det olika lekar och tävlingar. Den som vann fick pris. Det bjöds sedan på saft, läsk, kaffe, bullar och kakor.
Den som ordnade allt var Barbro Burström. Barbro var mycket duktig att ordna så midsommarna blev trevliga för tomtägarna. Hon fick hjälp av några som ställde upp.

På kvällen vid 20-tiden samlades tomtägarna vid badet, där det hade iordningställts bord. Varje tomtägare fick ta med sig det de önskade äta. Det blev dans till bandspelarmusik, men ibland hade RT anlitat en person eller en grupp som spelade. Till en början dansade man på bara backen men så småningom anlades dansbanan. Med åren så har barnen vuxit upp så nu ordnas det för barnbarn lite på ängen framför tomt 7:7. Man klär midsommarstången och bjuder barnen på godis. Det väljs någon tomtägare på årsmötet som får i uppdrag att ordna midsommarfirandet på ängen. Festerna på kvällen vid badet har dessvärre helt upphört.

På vårarna i april och maj kallade RT tomtägarna till gemensam arbetsdag för att justera vägar och diken, städa vid badet och övriga allmänningen. Samling skedde vid anslagstavlan kl. 10:00. Vid 12-tiden bjöds det på smörgåsar med pålägg och kaffe eller dricka. Dricka fanns även under hela arbetstiden. Det var duktiga Barbro Burström som ordnade med smörgåsar och kaffe. Kassören Stig H. tyckte det blev dyrt med smörgåsar med pålägg ,så han föreslog till Barbro att mangla prickekorven så det räckte till fler smörgåsar. Så småningom gick man över att bjuda på kokt varmkorv med bröd och kaffe med kaka. När Barbro inte orkade längre, tog Stig H. över och ordnade med kokt korv och kaffe. Stig H. bakade kardemummakaka och rulltårta med chokladkräm. Kardemummakakan var alla jätteförtjusta i. När Stig H. inte längre orkade ordna förtäringen så tog Gunilla Bisting över och ordnar med förtäring.

Stig Hofdell/Sonnie Kimsjö

Rösjövägen heter vägen från riksväg 57 till gränsen mot Lövnäs. Här går 4 stycken gränser.

Rösjön är avstyckat från Balsberga stamhemman (ägogräns) som ligger i
Vårdinge Socken,
Öknebo härad,
Stockholms län.

Lövnäs tillhör Hejsta stamhemman (ägogräns).
Hölö socken,
Hölebo härad.
Södermanlands län till 1971 och därefter Stockholms län.

I Norden betecknade socken sedan senmedeltiden ett område utanför städer, med flera intilliggande byar och tätorter, som tillsammans delar på kyrka med tillhörande prästgård och kyrkogård och som i senare tider styrdes av sockenstämman. Socknen var en föregångare till dagens församlingar och kommuner.

Ett härad är ett mindre folk- och landområde, vars huvudsyfte ursprungligen verkar ha varit av rättslig natur, nämligen upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet.

Den dömande instansen, häradsrätten, hade att röra sig inom sitt tingslag. Det förekom att flera mindre härader slogs samman för att bilda ett tingslag men även att stora härader delades upp i flera tingslag. I äldre tid var det relativt vanligt att en socken var delad mellan två eller fler härader.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet genomfördes dock förenklingar av häradsindelningen och efter detta sammanföll i de flesta fall härads- och sockengränserna.

Ladugårdsvägen namngavs efter torpet Rösjöns ladugård, som stod där det blev tomt 7:10.

Rallarens väg fick namnet efter den man (hette han Jensen?) som på 1950-talet grävde diken längs vägarna. Det slutade olyckligt, för han hittades död utefter den väg som nu har fått namnet Rallarens väg.

Långa och Korta Stigbergsvägen syftar på att vägarna ”stiger upp” mot berg och förslaget kom från Leif Andreasson.

Stensjövägen fick namnet för att den går ner till Stensjön.

Lövnäsvägen fick sitt namn för att den går från gränsen mot Rösjön till Lövnäs Gammelstuga.

Odonstigen fick sitt namn för att det i vägens riktning ligger ett berg med mycket odonbuskar och förr kallades Odonberget. Odonen plockades och blev bl a saft. Sonnie Kimsjö föreslog därför Odonstigen.

2011 ökade bekvämligheten genom att hänglåset på vägbommen ersattes av en eldriven bom med kodlås och fjärrkontroll. Det var många som struntade i att stänga bommen, så ett förslag att sätta upp en EL-bom kom upp 2011. Den installerades för ca: 60,000 kronor och de som ville kunde få köpa en fjärrkontroll för 250 kronor.

Att SJ bjöd på el till lampan vid bommen varade inte för all framtid. De överlät ansvaret för el på Vägsamfälligheten som drog ny ledning 2019.

Antalet medlemmar i Vägsamfälligheten har varierat genom åren. På Stensjöområdet fick Hejsta 1:10 och 1:19 lagfarna ägare 1960 och 1:11 1962. 11 nya ägare inom Balsberga fick lagfart 1962. Därefter såldes resterande tomter de närmaste åren. Tomt 7:5 blir sammanslagen med tomt 7:15 1962 och blev tomt 7:35 1980. På 1970-talet blev även Lövnäs styckning av tomter klart och slutligen delades Sjöudden i två tomter. Därmed hade Vägsamfälligheten 51 medlemmar. Från Balsberga 4:1 styckades två tomter av 4:76 och 4:47, som köptes av samma ägare som 7:23 och tomt 1:13 delades så 1:32 tillkom. Därmed får föreningen 53 medlemmar 2024.

Sonnie Kimsjö/Stig Hofdell

Vägsamfällighetens handlingar från 1956 till 1999 finns f o m 20 oktober 2012 i Södertälje Föreningsarkiv. Därmed är Vägsamfälligheten medlem i Föreningsarkivet som också har en egen styrelse.

Södertälje i oktober 2012.